På morgonen lördagen den 21 maj, alltså dagen för vårt Bye Bye party, vaknade vi till mulet och byiga vindar. Under förberedelserna på förmiddagen slog dock vädret om och solen strålade, vinden mojnade och vi fick ett perfekt festväder.
Vilka fantastiska vänner och vilken underbar familj vi har! Ungefär 90 personer kom förbi för att vinka av oss. På kvällen åt och drack vi gott tillsammans och det blev en kväll att minnas länge. Vi vill rikta ett speciellt tack till Lasse på Restaurang Jungsfrusund för ett mycket väl och generöst genomfört arrangemang – du är en klippa Lasse!
Frampå småtimmarna samlades ett litet gäng i Ultimo och försökte bl a sig på, att tömma kölsvinet, för att vi skulle kunna segla via Norge, men vid 03.15 gav de sista tappra själarna upp och gick för att sova några timmar. Det få helt enkelt bli Kielkanalen i stället:)
Jag och Conny passade på att röja upp i båten när de sista gästerna krupit till kojs. Vi städade undan alla tecken på nattens fest och tog också ner flaggspelet (ja ja, jag vet att det heter signalställ). 04.30 stöp vi i säng trötta men mycket lyckliga, medan solen började leta sig upp.
07.30 ringde klockan och vi gick eller snarare släpade oss upp ur kojen för att förbereda avseglingen och den gemensamma frukosten kl 09.00
11.00 började det bli dags för oss att gå ombord. Trots att detta var en stund vi längtat efter så blev det verkligen jättetufft att säga hej då till alla nära och kära. Tårarna kom och det kändes jättetungt när vi kramade om föräldrar, närmaste vännerna, våra underbara seglarkompisar, och framförallt vår dotter Angelica. Vi älskar dig underbara unge!
Men, 11.15 släppte vi förtöjningen såsom planerat och vi fick ett mycket ståtligt farväl när Pappa Hasse drog av en salut med kanonen och Ellen och Glittra slöt upp vid vår sida och lotsade oss ut ur Jungfrusund. Mycket känslor var det när vi till slut styrde ensamma mot Södertälje kanal medan Ellen och Glittra la om kursen in mot Stockholm.
Vid Södertälje väntade Pappa och Birgitta med en slussbiljett, alltid lika omtänksamma. Vi fick några minuter till tillsammans, innan vi i hård vind styrde ut ur slussarna och ut mot vårt livs äventyr.
På återseende,
Conny & Carina
Jag känner inte er, men har hört från Susanne i Hävla att ni ska ge er ut på detta äventyr, o då jag tycker om att följa resebloggar ska det bli så kul att följa er.
Stort lycka till.
Hej Irene
Susanne & Sventas vänner är våra vänner?
Du är hjärtligt välkommen att följa våra öden och äventyr
Vi hörs,
Kram Carina