Från Martinique till Panama City

Postat den 19 mars, 2018 av Carina & Conny

Så är vi åter på väg mot nya äventyr, efter att ha seglat i östra karibien i lite mer än ett år. Vi har haft det fantastiskt och vi har njutit av varenda minut, men en smygande rastlöshet och en längtan efter nya vyer har gjort att vi kastat loss och begett oss mot Panama…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Från Martinique till Panama City

  1. Berndt skriver:
    19 mars, 2018 kl. 23:59

    Wow! Vad duktiga ni är på att göra filmer ?

    Svara
  2. Eva skriver:
    20 mars, 2018 kl. 20:07

    Härligt att se. Lite otäcka områden ni åkte igenom med taxi. Kan föreställa mig att man gärna låser dörren på bilen. Kan bara föreställa mig vilket äventyr det var att slussa i Panama kanalen. Det måste ha varit mäktigt.

    Vi har våra äventyr att se fram emot. Igår måndag den 19/3 så var jag på intervju på amerikanska ambassaden. Jag vart beviljad green card. Så nu i sommar flyttar jag och gubben till Arizona permanent. Vi valde öken och ni valde hav. Tänk va skönt att bli äldre och förverkliga drömmar ?

    Svara
  3. Eva skriver:
    25 maj, 2018 kl. 19:02

    Nu får ni visa lite livstecken. Börjar bli lite orolig. ?

    Svara
    • Carina & Conny skriver:
      5 juni, 2018 kl. 03:20

      Hej Eva,
      Vi har nu seglat via Galapagos till Marquesas öarna som anses vara världens mest avlägsna öar, där det var helt ljuvligt vackert och människorna så otroligt vänliga. Vi besökte Hiva Oa dit vi kom efter 17 dygn över Stilla Havet, vi seglade till Tauhata, Ua-Pou och Nuku Hiva (kolla Google earth). Från Marquesas seglade vi till Tuamotus som översatt betyder ”De farliga öarna” pga alla rev och kraftiga strömmar. Vi gick in i atollen Rangiroa. Obeskrivligt vackert med hajar, stora Manta Rays och delfiner. Vi snorklade med hajarna som var nyfikna och lugna.
      Sedan en vecka tillbaka är vi på Tahiti ochhär blir vi ca 2 veckor till i väntan på lite reservdelar. Franska Polynesien är verkligen som en del av Paradiset, så otroligt vackert och kvinnorna bär ung som gammal blomsterkransar eller blommor bakom örat varje dag. Människorna är vänliga och öppna. Förstår att gamla tiders sjömän trodde att detta var Paradiset.
      Tyvärr saknas internet på de flesta platser och det räcker absolut inte till för att skicka blogginlägg eller bilder. Jag har försökt i dag men det fungerar inte alls. Det kommer att bli många inlägg när vi kommer till Nya Zealand i november.
      Om du vill kan du söka vänskap med mig på Facebook, där försöker vi posta små korta inlägg…

      Svara
      • Eva skriver:
        5 juni, 2018 kl. 18:02

        Åh vad lättad jag blir att se livstecken från er. Havet är stort och ödsligt. Låter härligt. Hoppas du kan få ut lite bilder och filmer senare när du kan koppla upp dig. Absolut att jag letar upp dig på fb. Jag tycker det är så kul att få följa med på de stora haven ?

        Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.