Paus i paradiset….

Det har varit ganska tyst från oss ett tag. Det beror på att vi under april länge funderade hur vi skulle göra när orkansäsongen närmade sig. Till slut fattade vi beslutet att resa hem till Stockholm men mer om det senare…

Med kurs söderut….

Marianne och Roger lämnade oss i början på April och vi seglade själva söderut i maklig takt. Vi återsåg våra vänner på Numa under några härliga dagar i Anse de Arlet på Martinique, en underbar liten bukt med undantag av pendelbåten till Fort de France som tagit som utmaning att köra så snabbt han kan in mot bryggan, slå på en tvärnit och sedan full gas ut igen med kraftigt svall som följd. Hmmmm men i övrigt jättemysigt.

Utflykt med Numa, Martinique

Conny och Steinar hjälptes åt att kalibrera drönaren, men under provflygningen blev något fel och den började  cirkulera i allt större cirklar och drog iväg.

Anse d’Arlet från drönaren

Conny lyckade till slut landa den bland alla människor utan att någon kom till skada. Drönaren har kevlar propellrar som kan ställa till stor skada om man blir träffad.

Efter att hämtat posten (förnyade dyklicenser) och vår nya sprayhood i Le Marin tillbringade vi några dygn i marinan medan vi fixade diverse saker som behövde lagas. Bl a värmeväxlaren på generatorn. En dag när vi kom tillbaka efter en lunch i hamnen sa Conny ”titta vad Ultimo är nedlastad i aktern”. Jo jag såg det också, men vi hade ju inte lastat mer nu än tidigare? Efter att ha öppnat akterstuven insåg vi snabbt varför. Den var vattenfylld flera decimeter!!! Det visade sig att vi hade en läcka på en tryckvattenledning som matar vattnet från kajen in i båtens system. Eftersom vattnet ständigt står på från kaj, ja då fylldes det på ganska många liter innan vi upptäckte det. Alltså var det bara att skrinlägga planerna på avsegling denna dag och i stället packa upp allt ur akterstuven, massor av tampar, cyklar, fendrar, verktygslådor, fiskegrejer, reservroder och mycket mycket mer som rymdes där.

Handlat mat för seglingen söderut

Allt måste omsorgsfullt torkas torrt så att det inte blir mögel. Det är tur att Conny är så händig och teknisk/mekaniskt kunnig för saker går sönder hela tiden. Det mesta klarar han att laga själv. Ibland känns det som att man lagar något varje dag men så är det inte. Vi har ju seglat 11 000 NM på ett år, tidvis i kraftig vind/sjö . 11 000 nm motsvarar nästa 10-11 års genomsnittliga sommarsemestrar hemma. I det perspektivet är det ju inte så konstigt. Alla båtar upplever samma sak, vi har pratat med besättningar på båtar från 6 meter till super yachts – alla servar och lagar sina båtar hela tiden. Efter 6 timmars arbete var det så äntligen klart.

Nu var jag riktigt sugen på den bästa sushi jag vet – Rock n’ Roll i Rodney Bay.

Äntligen Rock n’Roll

Så vi seglade över till St Lucia och ankrade utanför, njöt av den jättegoda sushin och seglade därpå vidare nästa dag. Vi gick direkt till Bequia där vi firat julen och nu var det betydligt lugnare här. Den här gången tog vi ingen boj utan ankrade långt in i viken. Här slappade vi, åt gott och badade. Värmen var tryckande.

Numa

Rätt som det var seglade Numa in i Admiral Bay och återigen fick vi några mysiga dagar ihop. Conny och jag ägnade en dag till att simma och tvätta hela vattenlinjen på Ultimo. I det varma vattnet blir vattenlinjen snabbt smutsig och påväxt. Nu blev båten fräsch och fin igen. Lite kan göra mycket…

Steinar kommer med vin & GT i sin jolle – en riktig kompis!

Vi hade också fått kontakt med Mats och Lena på Yasmine som seglat till Mystique. Dem skickade ett sms och berättade att det var besvärlig dyning, så dem valde att gå vidare till Canouan. Vi hade precis satt segel, vinkat Bye bye till Steinar & Janne och satt kurs söderut mot Canouan, kul nu skulle vi ses igen. Yasmine kom ett par minuter före oss till ankringen som var helt tom. Nu märktes det att säsongen var över, för hotellet var i stort sätt stängt och hela ön verkade död. Vi gick in och ankrade en liten bit från Yasmine och på kvällen kom Mats & Lena över och åt en bit med oss. Vi lät våra vhf vara på hela natten så att vi snabbt skulle kunna varna varandra eller be om hjälp om någon av båtarna skulle få påhälsning. Det är tyvärr inte så ovanligt med objudna gäster, speciellt på ankringar där det inte ligger så många båtar. Natten förflöt dock lugnt och nästa morgon beslöt vi gemensamt att fortsätta till Myreau och salt Whistle Bay, dit vi anlände strax efter lunch. Även här ankrade vi. Boatboysen var sjyssta och anvisade oss en bra plats väl skyddade. Vi lovade att besöka deras bar och äta middag i stället. Vi åt enkelt men gott och donerade en stor svensk flagga med Ultimo & Yasmine samt våra namn på som sattes upp i taket, lite kul.

Tobago Cays blev nästa stopp där vi stannade i två dygn. Vi simmade med havssköldpaddorna som inte var det minsta skygga utan nyfiket kollade in oss när vi snorklade runt.

Ultimo i Tobago Cays

Den rena sandbotten färgar vattnet i den ljuvligaste turkosa färg jag sett. Det var så klar sikt att skuggan från ankarkättingen avtecknade sig mot botten.

Ankarkättingens skugga syns på botten

Vi och Yasmine spenderade en dag med snorkling. Det blåste ganska mycket varje natt men det stora revet Horseshoe reef skyddade effektivt mot dyningen som vräkte in över revet.

Efter Tobago Cays seglade vi till Union Island och Clifton där vi klarerade ut från St Vincent & Grenadines.Här ankrade vi medan Yasmin valde boj.

Jo då det simmar en haj i vattnet på Union Island..

På morgonen vaknade jag av att det kändes konstigt i båten. Jag gick upp och kunde konstatera att vi stod på grund alldeles i kanten på revet.

Lite väl grunt vid båten

Vi hade alltså draggat under natten. Plötsligt blev himlen mörk och nu blev det bråttom. Conny väcktes i ett huj och vi hjälptes åt att i vindar på 15 m/s och piskande regn försöka vrida Ultimo av grundet varje gång en våg lyfte henne. Vi sände en tacksamhetens tank till vår starka bogpropeller. Inom några minuter var vi loss och både vi och ett par andra större båtar sökte ny ankring. Vi fick fäste men bestämde att vi skulle lämna Union, så snart ovädret lugnade sig. Efter någon timme satte vi segel och fick en snabb, fin segling ner till Carriacou som tillhör Grenada.

Jag och Mats fick en uppvisning i hur otrevliga tull/immigration kan vara. Trots att vi hälsat artigt och tålmodigt inväntat vår tur, möttes vi med en sällan skådad arrogans. Vänligt ställda frågor, bemöttes med fnysningar och himlande ögon medan den kvinnliga tjänstemannen filade sina naglar och irriterat surfade på sin telefon!

Lätt svettiga och rejält irriterade stapplade vi matta men korrekt inklarerade ut till Conny och Lena som väntade utanför. Det här stället kommer åtminstone jag att undvika när vi ska klarera ut i höst! Vi åt en god middag på the Slipway och fick en rolig kväll när det dök upp en trollkarl vid bordet som bjöd på en riktig show! Hela restaurangen stod snart runt vårt bord medan vi åt och lät oss förtrollas med kort, tankeläsning mm. Kul kväll.

Väl ombord bestämde vi att vi skulle segla nästa morgon för att gå direkt till Prickley Bay på Grenadas sydkust. Vi fick en härlig, lite byig segling förbi den för dagen sovande undervattensvulkanen Kick’em Jenny som ligger ca 8 km NV om Grenada.

Yasmine på väg mot Grenada

Vi höll oss på det rekommenderade säkerhetsavståndet.  Vid ett utbrott riskerar båtar inom 3 NM att slukas av havet då bärkraften i vattnet försvinner. Senast 2015 var vulkanen aktiv men ett mullrande hörs från Kick em Jenny, både till havs och inne på Grenada med jämna mellanrum. Väl i Prickley Bay gick vi in till den lilla marinan, men trots god service är detta inte något jag rekommenderar.

Utomhusbio & middag med Yasmine

Kraftigt sugande dyning och tidvatten gjorde att Ultimo slet och drog i sina förtöjningar. Otroligt otrevligt och slitsamt. Därför beslöt vi att gå redan på lördagen till Port Louis marina för att förbereda tömningen av Ultimo inför att hon skulle lyftas den 6 juni på Spice island Marina där vi lyckats få tag på en orkanvagga.

Lika obekväm som Prickley Bay Marina är, lika underbar är Port Louis Marina. Bra bryggor, bra restauranger, pool och de finaste duschar jag någonsin besökt. Här låg vi i 10 dagar och nu började en intensiv period med att tömma hela båten på sådant som skulle vaccumpackas t ex kläder, kuddar, täcken mm dvs allt som riskerar att mögla.

Allt vaccumpackas

Allt från cyklar till vin lagrades hos Island Dreams, som varit helt suveräna så här långt, och som  fått fina rekommendationer från många båtar som stannat ett par säsonger i Karibien. All mat skänkte vi till lokalbefolkning som behövde mat. Det vi kunde spara vaccumpackades alternativt packades för transport till Sverige.

Den 6 juni lyftes Ultimo och placerades i en orkanvagga på Spice Island Marina. Både båt och master förankrades direkt i marken med spännband. Vi arbetade hela den kommande veckan med att demontera utrustning, tvätta hela båten invändigt inklusive alla stuvfack, tak, väggar och golv med vinäger/vatten för att förhindra mögelangrepp.

Jag tvättade hela ankarkättingen på 100 m med Svinto för att få bort rost! Conny preparerade motorer och watermaker. Det var otroligt hett dessa dagar med temperaturer på 35-38 grader inne i båten. Vi var tacksamma för rummet vi hyrt på marinan som hade A/C. Vi gick hem och åt lunch, vilade en halvtimme innan vi fortsatte fram till sena eftermiddagen.

vi pustar ut och packar

Den 12 juni var det dags att flyga hem till Sverige.

Jag tar en tupplur på Gatwick efter att varit vaken 36 timmar

Vi hade bara berättat för Angelica då vi planerade att överraska familjen på midsommarafton. Veckan efter vi kommit hem kom det en tropisk stormvarning för Grenada!!!

Tropical storm Brett 2017

Tack och lov så passerade, den för årstiden och platsen mycket ovanliga, stormen över Trinidad och det blev inga skador på Grenada. Marinan där vi har Ultimo informerade på ett föredömligt sätt både före, under och efter stormen.

Midsommar kom och det blev dags att överraska familjen.

Reggaechock när vi dök upp

Midsommarjolle fylld med mat

Vi klädde ut oss och dök upp till takterna av högt dunkande reggae, maten släpade vi i en liten ”jolle” – Det blev lyckat!

Underbara familjen

Linnea & Conny

Tack hela underbara familjen för en härlig, klassisk midsommar – ni är bäst:)

Nu blir det ett uppehåll tills vi är tillbaka hos Ultimo i Oktober…

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.