Skenande elvisp & tiden på Antigua

Så kom äntligen Marianne & Roger – som vi längtat efter dem!

Äntligen tillsammans

Det blev starten på två härliga veckor tillsammans. Vi lämnade Point de Pieter morgonen därpå och fick en ganska tuff kryssbog ner mot Isle de Saints. Väl framme så var det bara att inse att det inte fanns några lediga bojar utan vi fick ankra en bra bit från hamnen. Med vinden hade det också blivit en hel del sjö som nu rullade runt udden och rakt i sidan på Ultimo –hela natten! Ingen sov alltså speciellt bra. På morgonen klev vi upp före sju eftersom vid den tiden avseglar många som ska vidare. Precis när Conny kom upp i sittbrunnen ropade Hasse på Barbasol att det fanns en ledig boj bredvid dem. Vi drog upp ankaret och skyndade dit. Samtidigt såg vi att bojen absolut längst in blev ledig så vi gick in och la oss i helt lugnt vatten, vilken känsla ,efter att ha rullat runt hela natten.

Ultimo i bukten

Efter frukost tog vi jollen in till stan och begav oss till Pierre som hyr ut golfbilar. Vi hade förbokat en bil så att vi skulle kunna ta oss runt ön enkelt och bekvämt. Så gav vi oss av till Fort Napoleon högt upp vid norra udden. Väl uppe var utsikten härlig och vi anade Ultimo nere i bukten. Efter att fått lite historia till livs var det dags för bad och vi begav oss mot stranden. På vägen träffade vi Bushpoint, Kathadyn och Barbasol. Efter att alla badat och njutit av det +30 gradiga doppet intog vi lunch tillsammans på den enkla strandbaren.

Lunchdags

Trevligare än godare. Vi hade fullt sjå att freda oss för de hungriga getterna som ville smaka vår lunchmackor. Väl tillbaka ombord grillade vi och njöt av lugnet. Det blev en tidig kväll då vi skulle segla efter frukost påföljande morgon.

Efter att gjort ett kort stopp i Deshaies på Guadaloupes nordvästra udde, seglade vi sedan vidare mot Antigua. Vilken underbar seglingsdag det blev. En stadig slör med vind på 15-20 knop och i stort sätt ingen sjö gav oss en av de bästa seglingarna vi haft i Karibien. Delfiner gjorde oss sällskap och vi gladde oss åt att Marianne och Roger fick uppleva det på nära håll.
Vi ankrade utanför Jolly Harbor och klarerade in. Då såg vi plötsligt den svenska båten Cavatina. Dem kom i sin jolle för att hälsa och här utvecklade sig samtalet i det mest häpnadväckande sätt.

Härligt besök från Vingåker:)

Det visade sig att Anders och Monica var mycket goda vänner med Thomas och Brittan – Connys moster och morbror i Katrineholm! Anders och Thomas hade spelat i samma band -”Stenbergs” och de umgås än idag. Det är en liten värld.
På kvällen gick vi allihopa till the Crow Nest och åt goda hamburgare. Vi jollade tillbaka ut till Ultimo och då akterbelysningen var tänd såg vi för första gången riktigt stora fiskar som lurade under båten. Hua –inget kvällsdopp innan vi vet vad det är för fisk.

Härlig segling, det känns som Maj-Maj & Roger aldrig slutade segla…

Nästa morgon satte vi segel och gav oss av mot English Harbor och Nelson Dockyard där vi bokat plats till Connys födelsedag. Det blev en lite strulig tilläggning med kastvindar i sidan och vi kände en del frustration innan vi låg vid kaj. Dockmaster gratulerade till den fina angöringen och vi var övertygade om att han skojade, men insåg snabbt att så inte alls var fallet. Vi förstod några timmar senare när nästa båt kom att vi hade nog gjort en riktigt bra tilläggning med tanke på omständigheterna, sidvind är inte att leka med.

Connys födelsedag firades på Admirals Inn, en anrik krog som ligger inne på museum området.

Man kände historiens vingslag

En drink före maten…

Hela Nelson Dockyard är ett museum och hela hamnen andas historia.
Vi fick en oförglömlig kväll tillsammans med Marianne och Roger. Maten var jättegod, servicen likaså, jag tror även att födelsedagsbarnet var nöjd.

Efter en lugn morgon styrde vi sedan österut mot Green Island.

Sailing is love

Det var en kort sträcka på dryga 10 nm innan vi kunde snirkla oss in runt Green Island och ankra innanför revet.

Underbart innanför Green Island, Antigua

Vilket ställe! Här låg vi med hela Atlanten utanför men helt stilla eftersom revet effektivt stoppar alla vågor. Vi hade ankrat precis utanför Green Islands nordöstra udde och här fanns en fin kritvit strand bara något hundratal meter från oss. Vi upptäckte också den svenska båten Corinne från Västerås.

Corinne från Västerås med Johan & Liselott. Häftigt att träffa dem efter att vi följt deras blogg och inspirerats år innan vi själva satte segel

Vi tog jollen och hälsade på Johan och Liselott som lever ombord sedan mer än 6 år. Dem har varit ankrade vid Green Island i 3 år och arbetar som Kite instruktörer på resorten som ligger på andra sidan Nonsuch Bay. Det kändes helt fantastiskt att träffa dem eftersom vi följt deras blogg i flera år när vi själva var i planeringsstadiet inför vår resa. Det visade sig också att vi båda hade släktingar som kände varandra!
Vi tog ett glas vin tillsamman på Ultimo och fick massor av värdefulla tips inför vår fortsatta segling.

Vi stannade i Nonsuch Bay i tre dygn.

Första test av Connys Splashdrone

Vi bara badade, latade oss, flög drönaren för första gången och jag testade även vår dykkompressor och att skrapa skrovet rent från snäckor. Det fungerade utmärkt men jag tyckte det kändes lite läskigt att dyka in under båten. Rodret och 30% av kölen är nu helt ren i alla fall. Övning ger färdighet.

Bottenskrap…

Ett karibiskt sjörövarnamn skall förtjänas men Marianne & Roger har nu redan efter två veckor fått sina Karibiska namn -Jolle Roger och Maj-Maj gräddnos. Den sistnämnda låter kanske inte fullt så skräckinjagande som själva upprinnelsen till namnet. Roger gjorde ett löst halvslag och vi fick återvända för att hämta jollen – därav hans namn ”Jolle Roger” och Marianne skulle vispa grädde vilket ledde till att elvispen löpte amok – jodå du läste rätt, den löpte amok och resultatet blev att tak, väggar inklusive undertecknad och Marianne själv var fullkomligt dränkta i grädde.

Här har jag hunnit torka av henne ett varv med disktrasan:)

Sällan har det väl skrattats så mycket ombord som när vi äntligen lyckades få stopp på elvispen och insåg förödelsen.

Vi hade det helt underbart vid Green Island och hit kommer vi tillbaka nästa år. Men vi seglade tillbaka till Jolly Harbor eftersom vi fått ett sms från Fredrik & Jeanette på Bushpoint att dem nu låg i hamnen. Dem ska ju ta upp Bushpoint för orkansäsongen på Antigua och våra vägar skiljs åt för åtminstone 6 månader. Vi kunde också se att Yasmine var på väg till Jolly Harbor så vi valde att gå tillbaka dit och klarera ut där inför återseglingen till Guadaloupe.
Den här gången la vi oss i marinan. På kvällen gick hela gänget inklusive Cavatina på the Crow Nest och åt tillsammans.

Bye Bye dinner här skiljs våra vägar Bushpoint, Cavatina, Yasmine & Ultimo

Allt hade varit toppen om inte jag vaknat med en riktigt elak förkylning. Frossa, halsont och ett huvud som kändes som cement gjorde min kväll ganska kort, jag stöp i säng.
På söndagen var det dags för att bunkra mat för några veckor. I hamnen fanns den bästa affären vi sett på jättelänge. Allt fanns här och det var fräscht! Dessutom följde en ung kille med och levererade varorna vid båten så vi slapp bära! När vi ville betala honom berättade han att servicen ingick men vi betalade honom en då. Han hade gjort ett bra jobb och dessutom med ett leende – vilket inte alltid är fallet.

På måndagen satte vi kurs mot Deshaies på Guadaloupe direkt efter frukost. Vi gick först och sa hej då till Bushpoint och Cavatina som avslutar sin segling här. Sen fick vi en kanonsegling söderut. Tyvärr höll min feber i sig och jag låg till och från under hela resan men varje gång jag kom upp så kunde jag se hur Marianne och Roger verkligen njöt av seglingen.

Salty sailor – Jolle Roger

Det märktes direkt de kom ombord att de seglat mycket tidigare i livet. Dessutom upphörde Mariannes alla astmatiska besvär. Efter två tre dagar började balansen infinna sig och efter två veckor ombord kunde bägge smidigt och lätt ta sig i och ur jollen, hoppa på bryggor mm. Sjölivet är bra för hälsan!
I går hade vi kräftskiva, då vi sparat kräftor vi köpte på Ikea, Lanzarote, just till vi fyra skulle vara ombord.

Grabbarna är sig lika 🙂

Vilken eftermiddag det blev. Vi sjöng snapsvisor ur Haralds Bästa, böckerna vi fått från Ola på Bye Bye partyt innan vi lämnade Sverige. Conny & Roger blev i sitt esse och för er som känner grabbarna, behövs ingen närmare beskrivning av händelseförloppet.

Dags för sista middagen i Deshaies

På kvällen tog vi jollen in till Deshaies och Roger & Marianne bjöd på middag på Le Sahvane. Det var jättegott. Så gott att Conny och jag skrev ett litet tack till kockarna på våra tallrikar – ett mycket uppskattat initiativ!

Tack till kocken:)

Underbart är kort – i dag är dagen då dem lämnade oss.

Kom snart tillbaka!

Det känns jättetomt. Tårarna trillade när taxin åkte iväg längs gatan. Vi har haft jättekul och mysigt. Man vet ju aldrig hur det ska fungera när man väl är ombord men vi har haft två underbara veckor och vi hoppas dem skall komma tillbaka nästa år igen.

Nu seglar vi söderut ensamma. I början på nästa vecka ska vi vara på Martinique och hämta vår nya Sprayhood som ligger hos Jean, på Amel i Le Marin. Där stannar vi någon vecka för att fixa med Ultimo. Vi har fått problem med furlingen till focken och fruktar att vi behöver byta motor…men men vi får se.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skenande elvisp & tiden på Antigua

  1. Reine skriver:

    Lite nyfiken på hur premiären med Connys Splashdrone fungerade ?
    Förmodar att ni hängt en GoPro i den Gimbal som väl finns på den ?
    Otroligt nyfiken på hur bilderna från den kommer att se ut !
    Ha en fortsatt underbar tid där ni är. Här hemma räknar vi med nordliga vindar och ca minus 3 i morgon. Sjösättning om 2 veckor…

    • Carina skriver:

      Hej Reine, provflygningarna gick jättebra. Vi har dock haft problem vid vår senaste flygning då den verkade tappa gps kontakt och började virra runt obehagligt nära några människor på stranden. Vi ska nu hitta en mer enslig plats att testflyga på. Vi sätter precis som du gissade goPro kameran under och vid test så tog den otroligt fin film. Nu är det bara övning samt kallibrering som gäller så ska vi nog kunna publicera något snart.

      Ge inte upp, våren kommer?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.