Tillbaka mot Guadaloupe & närkontakt med val!

Vi hade en härlig tid på St Martin men det blev lite längre än vi räknat med.

Middag med svenskgänget i Anse Marcel

Potluckmiddag på Ultimo med Yasmine och deras gäster Ingela & Wille

Vädrets makter leverade starka vindar och hög sjö i över 2 veckor, så vi bidade vår tid tillsammans med kompisarna på Yasmine. Inget ont utan att det har något gott med sig – vi hyrde bil tillsammans, gick på UB40 konsert, bunkrade, pysslade med båtarna, turistade och åt gott i Grand Case.

Säkerhetstänket är välutvecklat:)

Connys leksak kom äntligen – en drönare

Men till slut börjar hamnrötan ta på en, så i lördags skildes våra vägar när Yasmine la ut kurs mot BVI (Brittisk Virgin Islands) och vi satte av tidigt i söndags morse mot St.Kitts. Nu seglar vi tillbaka till Guadaloupe för att äntligen återse Marianne och Roger som kommer den 22 mars.

Seglingen från Anse Marcel på St Martin till Christophe Harbour på St Kitts är en sträcka på 65 nm. Vi fick en jättefin dag, runt 10-12 s/m  men med kryssbog. Några rev i genuan gjorde att vi fick en härlig, om än tidvis, lite stampig segling till St Kitts.

Dags att hissa St.Kitts flagga

Jag hade bokat en plats i Christophe Marina på södra delen av ön. När vi kom in där fick vi en ny upplevelse av vad god service betyder! Vi möttes av en dockmaster i en ribbåt som anvisade oss plats och på kajen stod tre man redo att assistera oss! En av dem lämnade över en snygg mapp med all information vi kunde tänkas behöva inkl wifi koden.

Snygg presentation av Christophe Harbour – St Kitts!

Marinan är under uppbyggnad och beräknas bli den största i östra karibien inom 5 år. Den är väl värd ett besök om man vill ligga skyddad någon natt och uppleva en service utöver det vanliga (lite dyrt var det). I morse ordnade marinan med en taxi som skulle ta oss till Custom & immigration i Basterre, några mil bort. Väl på plats fanns inte en skymt av några tjänstemän. Först 2,5 timme senare, var vi klara med in- & utklareringen och drygt 500 kr fattigare. Därefter artade sig dagen och vi fick en guidad tur runt ön av Kenroy Johnson.

På tur runt St.Kitts

Kenroy är certifierad guide och här går alla taxi operatörer på vidareutbildning varje år för upprätthålla sina kunskaper som guide. Det är verkligen fint på St.Kitts. Dem har en väl fungerande infrastruktur, turistnäringen är den stora inkomstkällan, därefter utbildning och ön har flera universitet. Vi gjorde ett besök på Thomas Jeffersons (USAs 3e president) morfars plantage, som idag är ett ruinmuseum över en sockerplantage och svunnen tidsera.

Besök på sockerplantage

Vi besökte fortet Brimstone som byggdes under perioden 1690-1790 och som i dag är en del av UNESCOs världsarv. En vidunderlig utsikt och intressant historia.

Vidunderlig utsikt från Fort Brimstone. I bakgrunden syns St. Eustatius

Lunch intog vi på stranden på norra udden där Atlanten möter karibiska havet.

Vi åt lunch och hade intressant diskussion med KenRoy

Vi bjöd Kenroy att äta med oss och det blev ett intressant samtal om business, barn och om att bygga hus. Kenroy gjorde vad han kunde för att övertala oss att bygga oss ett hus här. Regeringen har gjort det mycket enkelt att bosätta sig, bygga och investera. Bl a bor Robert Redford nu i ett hus inte långt från marinan. Sen gick turen på vindlande vägar genom små samhällen tillbaka mot marinan. Överallt byggs det och man kan känna att landet har framtiden för sig -kul tycker vi. Vi lämnade St Kitts tidigt före kl 06.00 för att segla till Guadaloupe där vi nu äntligen ska återse Marianne & Roger som ska segla med oss i 2 veckor. Det blev en tuff segling med vind på 12-15 m/s rätt i nosen och ganska grov sjö. Ett evigt stampande i de 80 nm kändes det som. Så vi var ganska trötta när vi kom till Deshaies precis innan solen doppade i havet.

Solen på väg ner efter en lång dag till havs. Äntligen stilla…

Nästa morgon vaknade vi till strålande sol men nästan ingen vind på läsidan av Guadaloupe. Så det blev till att motorera hela västra kusten ner. Plötsligt när vi satt och småpratade dök det upp något jättestort svart ur vattnet, så nära båten att man inte kunde se något vatten emellan, dvs vi hade en val alldeles intill skrovet! Först fattade jag inte riktigt vad jag såg, för den kom rakt upp men när den blåste så det tjöt och vattnet yrde i luften då trillade poletten ner. VAL!!!! skrek jag exalterat för att i nästa stund förskräckt ropa ”Vi kommer att krocka, herre gud vi krockar!” Conny slog av motorn direkt och valen gled sakta ner och försvann utan att så mycket som orsaka en ristning i Ultimo. Ett par minuter senare dök den upp igen men nu på ca 15 meters avstånd och så höll den sig i närheten i kanske en kvart innan den dök och försvann. Wow vilken upplevelse!

Val så som vi såg den på lite avstånd efter ett tag

Nu närmade vi oss sundet mellan Guadaloupe och ögruppen Isle de Saints.

Isle de Saints i lugnt väder

I sundet blåste det 35 knop och sjön var drygt 2,5 meter. Det blev alltså åter en ganska tuff segling i någon timme. Plötsligt såg vi val igen på ca 20-25 meters avstånd. Vi som längtat efter att se dessa gigantiska havsdjur hade äntligen fått vårt lystmäte – det blev lite nära första gången:) Därefter kunde vi lugnt segla in i lä och ta en boj i Isle de Saints där vattnet denna kväll var spegelblankt, trots vädret utanför.

Härliga Isle de Saints

Vi jollade in till dingybryggan, gick och checkade in i Frankrike och åt sedan lite lätt innan vi åkte tillbaka ombord för att sova.  Nästa morgon kom vi upp lite senare än vanligt, men kunde sedan kasta loss för att segla sista biten upp till Gudaloupes huvudstad Point-de-Pietre. Nu fick vi kontakt med Bushpoint som låg på ön Marie-Galante och som vi inte sett på över tre månader. Dem var också på väg till Point-de-Pietre. Vi fick en fantastiskt fin segling båda båtarna och kunde angöra marinan samtidigt. Nu vilar både båtar och besättning sida vid sida några dagar tills det bär vidare ut på nya äventyr.

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tillbaka mot Guadaloupe & närkontakt med val!

  1. Reine Sköldberg skriver:

    Kul att ni har Valår i år…..Men ännu roligare måste ju vara att öppna de där förpackningarna…..?

    • Carina & Conny skriver:

      Japp, nu har vi provflugit och det var superkul. Nu måste vi bara få GoPron att filma också…
      Inte lätt för två teknik analfabeter…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.