Grundflak, nattvak och mysigt på St. Martin

Ofta blir det inte riktigt som man tänkt sig – utan bättre! Så också med planen att angöra St.Kitts. Vi hade en fin segling upp från Deshaies, förbi den för dagen sovande vulkanen Montserrat och med kurs mot St. Kitts.

Vi smyger förbi den aktiva vulkanen Montserrat -Inget askmoln idag

Mitt i havet gled vi över ett enormt grundflak med sand som färgade vattnet i det ljuvaste turkost. Vackert men ändå lite läskigt att gå från 1500 m djup till 12 m. Hade inte varit läge att ta den här kursen mot St.Kitts om det varit kraftig sjö. Kan tänka mig att vågorna kan resa sig som en vägg precis över den här platån.

Precis när vi stod där på däck och stirrade ner i vattnet pep det till i telefonen och det var ett meddelande från kompisarna på Yasmine, Mats & Lena. Dem låg på Nevis, på bra mooring utanför Sunshine Bar och tyckte det vore kul om vi kom förbi. Klart vi gjorde.

Sundowner på stranden på Nevis

Dagen därpå klarerade vi in och då träffade vi på John Prentice som erbjöd oss en tur runt ön. Han hade en jättefin minibuss och ett lågmält trevligt sätt, så efter att vi stämt av med Yasmine bestämde vi fyra att ägna dagen åt lite gemensamt turistande på ön.

På tur med Yasmine

Vi började med en tur högt upp på sluttningen till Hermitage Plantage Inn, Karibiens äldsta träbyggnad från tidigt 1600-tal, tidigare en plantage men i dag ett jättecharmigt boutiqe hotell, för dem som vill vara i fred i vacker miljö.

Vackra Hermitage Plantation Inn

Entrén från 1600-talet

Vi strosade runt en stund i grönskan innan turen gick vidare på slingriga vägar upp till Golden Rock. Wow vilket ställe, inte ens bilderna gör stället rättvist.

Entrén till Golden Rock

Lummigt grönt, vidunderlig utsikt, vackra byggnader i sten och en fantastiskt god lunch fick vi avnjuta här.

Här hade vi en jättemysig och god lunch – vilken utsikt

Sen gick färden tillbaka mot hamnen på knaggliga vägar, vi stannade till och Lena och jag handlade lite färska grönsaker från en kille vid vägkanten.

Nästa morgon satte både vi och Yasmine segel på slaget 06.00. Målet för dagen var St. Barthélémy i folkmun kallad för Barth. Ön var svensk koloni 1784-1878 då den såldes tillbaka till Frankrike. Överfarten började med att vi fick träna på att trimma seglen – Yasmine seglade skjortan av oss och vi försökte allt utan att riktigt komma ikapp. När vi väl kom ut i öppen sjö och lite jämnare vind behagade Ultimo äntligen sätta fart och återupprätta lite av den förlorade självkänslan:)

Vi tänkte att vi skulle ankra utanför huvudstaden Gustavia, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.

Hamnen i Gustavia

Alla i pilotboken angivna ankringszoner var fyllda med moorings. Då det inte stod något på bollarna så angjorde vi en som låg lämpligt i sjölä och nära kanalen in till hamnen. När Yasmine kom, la hon sig också några moorings ifrån oss. Vi klarerade in och fick glatt punga ut med €58. Hamnen var full av lyxyachter och strandpromenaden påminde om en mindre version av Cannes. Allt var mycket prydligt, rent och fint.

Vi travade iväg och hyrde scooter efter en uppmaning av AnnSofie, som tipsade oss om att åka upp på berget och kolla inflygningen.  Jisses snacka om att få mittbena!!! Det är inte många meter emellan.

Jisses vad nära dem kommer

Vi passade sen på att susa vidare och upptäcka hela Barth, som visade sig vara en jättefin ö.

Vackra vyer överallt på ön

Alla gator på St Barth har svenska namn också…

Det svenska arvet kunde skådas både här och där. Fort Karl, Artellerigatan och Systembolaget.

Jodå svenska tecken fanns det gott om på St. Barth

Väl tillbaka ombord, precis före skymningen, fick vi klart för oss att alla moorings är privata och tillhörde en flotta av charter katamaraner. Alltså på med lanternorna och ankra om i mörkret – inte bästa läget. Vi och Yasmine hittade varsin lucka och fick bra fäste för ankarna. Natten blev skvalpig. Yasmine beslöt att segla vidare till Simpson Marina på St. Martin, men vi ville utforska St. Barth lite till. Det var Yasmine som gjorde rätt val den här gången.

Nästa dag var vädret strålande men Herre jisses vilken natt det blev. Helt plötsligt började det komma in dyning på ankringsplatsen på över en meter. Vinden ökade till straxt runt 30 knop. Nu var det plötsligt ingen lek i mörkret längre. Jag kunde omöjligt sova. Ultimo neg ner i vågdalarna och krängde som en orm. Ankarkättingen ryckte och slet i linan och emellanåt sköljde vatten över däck. Jag vankade av och ann som en äggsjuk höna och till slut bäddade vi båda två i sittbrunnen med motorn och alla instrument på – redo att snabbt kunna ta kontroll på situationen. Det blev ett par kämpiga timmar innan vinden mojnade ner under 10 knop. Vi somnade utmattade i sittbrunnen. Precis när Conny lagt sig och lyckas somna så kom vinden tillbaka, jag såg med förfäran hur grannbåten (där dem konstigt nog inte var uppe) kom ca 3 meter ifrån Ultimo! Det var bara att snabbt styra undan och ta upp ankaret. Vi fick sen avvakta solens uppgång innan vi kunde ankra om.

Även superyachten Eclipse, världens största (164 m) fick problem. Ägaren Roman Abramovitj har 70 mans besättning, två helikopterplattor, en ubåt, swimmingpool, misilskydd & anti paparazzi-sköld – Trots det fastnade den på bild här i alla fall:)

Trötta som aldrig förr och fortfarande kraftigt rullande i dyningen, lyckades vi få ner jollen och med en stor portion tur komma ombord för färd in till port office. Vi klarerade snabbt ut och lämnade igen scootern. Det vräkte ner och vi var dyngsura in på bara skinnet innan vi var tillbaka till Ultimo. Att ta sig ombord började nu bli svårt då både jollen och Ultimo rullade kraftigt i vågorna. Men efter en balansakt värd svajmastartister var vi båda ombord. Jollen tvingades vi att släpa för första gången eftersom det var omöjligt att hissa den i dävertarna utan risk att klämma oss illa.

Simpson Bay Marina

Vi satte nu kurs mot St. Martin i kraftigaste squallen hitills. Vinden och regnet piskade rakt förifrån och vågorna rullade i sidan. Vid sådana här tillfällen känner vi sån tacksamhet mot Ultimos trygga förarplats där vi fortfarande kan vara torra. Överseglingen till St.Martin och Simpson Bay gick bra till slut och jollen som vi var lite oroliga för i den kraftiga sidsjön klarade överseglingen galant. Tala om att det var skönt att kl 15.00 se bron in till marinan hissas och i prydlig rad med ett antal båtar glida in i den lugna hamnen.

Conny har länge suktat på en drönare och nu tog han kontakt med Rick Moore, som säljer drönare från sin båt Sophisticated Lady här på St Martin. Vi har följt hans youtube klipp till och från under några år. Han svarade direkt och nu är drönaren beställd och vi har fått massor av tips på vad vi kan hitta på här på St. Martin.

Captain Rick Moore – Sophisticated Lady

Mats och Lena kom över en kväll och bytte lite böcker med oss, en trevlig tradition är att man stämplar boken med båtens stämpel när man läst den.

Kvällsfika och bokbyte

Nya böcker är hårdvaluta ombord

Då kan andra besättningar se vilka båtar som haft den innan när man släpper den vidare.

Så häromdagen frågade Mats plötsligt hur metrologen ombord på Ultimo hade tolkat vädret de kommande dagarna. Hmmm det hade hon inte alls!  I IGY Marina i Simpson Bay hade vi bara plats till den 26 februari eftersom Henikken regatta ska gå av stapeln där. Dockmaster upplyser om att vi kan ankra i bukten under regattan och återkomma till bryggan när eventet är över.

Jag känner en svag känsla i magtrakten som jag börjar känna igen. Slår på datorn och surfar runt bland väderprogrammen. Aj aj,natten mellan söndag och måndag ska det bli kraftiga vindar runt 30 knop. Ankring i bukten med sjögräs över sand och massor av båtar runt omkring känns inte alls lockande..

Yasmine hade fått plats i en marina norrut på St. Martin, Anse Marcel och skulle gå dit på söndag. I går fredag kollade jag vädret igen. Vinden ska komma mellan midnatt och 06.00 på måndag. Vi fattar ett blixtsnabbt beslut, jag ringer Anse Marcel Marina (med risk för att uppfattas som stalker av Yasmine) och säkrar en plats, där vi kan ligga så länge vi vill. Nu blir det full fart, Conny förbereder båten medan jag checkar ut på marinan och trampar för allt jag är värd till Immigration/Custom för att klarera ut. Anledningen till brådskan är att bron endast öppnar två gånger per dygn för utgående trafik och första öppning är 10.30 medan nästa är 16.00. Vi är inte ensamma om att vilja komma ut, Yasmine och ca 5-6 stora motor yachts samt ett tiotal andra segelbåtar trängs i kö för att ligga i position inför öppningen. Det är ett spännande företag i vind och ström. En stor lyxyacht hjälper oss genom att skapa lä, vilket vi tacksamt tar emot. Så går bron upp och vi är ute i bukten, solen strålar och dyningen är lång och behaglig. Vi seglar fint i den lätta akterliga vinden men också på kryssbog upp längs kusten.

Efter ca 2 timmar surfar vi på långa vågor förbi revet och in i bukten vid Anse Marcel. Vattnet är fullt av sköldpaddor som nyfiket kollar in vad vi håller på med.

Sköldpaddorna är nyfikna men kameraskygga

Hallå där, vad pysslar ni med i min vik?

När vi ligger där och förbereder Ultimo med tampar och fendrar innan vi ska angöra marinan, så kommer det en katamaran fylld med pensionärer. Dem får flytringar runt midjan , sen hjälps de i vattnet.

Glada pensionärer på utflykt

De ligger där och guppar i viken tillsammans med sköldpaddorna, medan de sippar Rhum Punsch i sugrör. Dem har jättekul och deras skratt fyller hela viken – det kan man kalla åldringsvård….

Marina Anse Marcel är jättefin. Den är ett hurricane hole och säkrare marina har jag aldrig sett. Det är stilla och lugnt, bra bryggor och en jättetrevlig dockmaster.

På väg till poolen

Marinan tillhör hotellet Riu och som gäst här har man tillgång till hotellets stora pool och privata strand. Detta utnyttjar vi direkt i hettan.

Hotellets leguaner – tål att kelas med för den som törs

Skönt med tillgång till pool – Conny njuter av svalkan

När vi  efter doppet håller på och fixar ombord så kommer det en Amel Super Maramu inglidande i hamnen. Vi hälsar och plötsligt sliter en glad kille av sig kepsen ”Cest moi, Olivier!” Det är besiktningsmannen vi använde i Valencia 2015 när vi köpte Ultimo! Olivier är här för att besiktiga båten han är ombord på inför att den ska byta ägare.

Det blev ett verkligt glatt återseende och i morgon söndag kommer Olivier på middag, ska bli så kul att höra hur han haft det sedan senast. Det är en liten värld!

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Grundflak, nattvak och mysigt på St. Martin

  1. Reine Sköldberg skriver:

    Som vanligt väldigt kul att läsa om era eskapader ! Förstår att det varit lite äventyr med de snabba och häftiga väderomslag ni haft. Låter vansinnigt kul med att ni skall ”uppgradera er” med en flygande dokumenterare !! Kommer det några bilder här från den, eller behöver man gå med i Facebook för att eventuellt se dessa ? Eller lägger ni kanske dessa på Youtube….(ser att det är ingen som har lagt beslag på ”S/Y Ultimo”)

    Oavsett så verkar det mesta njutbart där ni befinner er….
    Ha det fortsatt bra hälsar Bålsta med 1 minusgrad blåsigt och 2cm snöslask.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.