Seglar mot St Martin

Efter att Hasse och Astrid åkt hem så stannade vi ytterligare ett par dagar i Marigot Bay, på St Lucia. Vi städade, tvättade och småpysslade tills vindarna blev rätt för segling norrut. Den 12 februari klarerade vi ut men tjänstemannen på Immigration dök inte upp på arbetet, vilket tvingade oss att gå till Rodney Bay, bara för att få en stämpel i våra pass. Vi bestämde att stanna kvar i Rodney Bay över natten och istället gå tidigt morgonen därpå. Bonusen blev en middag på Sushirestaurangen i marinan. Dem har verkligen den godaste sushi jag ätit.

Nästa morgon satte vi segel och ställde in kursen på St Pierre på Martinique.

Underbara seglingsdagar

Vi fick en strålande segling med bra vind och lite sjö, en verkligt skön dag. Vi tog jollen direkt in till stan och jag sprang upp och klarerade in på den bar som har en dator från tullen. Det är lite lustigt med skillnaden på länder. Martinique och Guadaloupe, som är en del av EU, kollar knappt på blanketten man fyller i och dem stämplar inga pass. Känns som dem är helt ointressserade faktiskt. Alla andra självstyrande öar är däremot jättenoga. Det gäller att gå till tull/immigration direkt efter ankomsten. Vi har klarat oss bra, men jag har hört många bli direkt förhörda om vad dem gjort de timmar som gått sedan dem ankrade tills dem gått till tullen och klarerat in i landet. Tro mig, de tjänstemännen är notoriskt noggranna och det händer att dem kastar ut cruiser från kontoret om dem dyker upp i linne och shorts. Tullen är en myndighet och kräver att besökare agerar med respekt för deras befattning.

Från St Pierre seglade vi över till Dominika. En vacker, lite otillgänglig ö. På ön finns 365 floder och en kokande sjö! Befolkningen är fattig i förhållande till de franska öarna, men alla är otroligt vänliga. Dem är också värda all respekt då dem bestämt sig för att arbeta för att göra Dominika till en trygg ö för både besökare och invånare. Det har lett till att det sk. Boatboysen (killar som åker i jollar för att sälja saker eller erbjuda ankringsbojar) slutat konkurrera med varandra och i stället hjälper varandra. Dem anordnar till och med cruisers barbeque på stranden varje vecka för att göra det mysigt för oss båtburna med förhoppning att vi cruisers ska trivas och prata gott om Dominika. Det i sin tur genererar intäkter för ön. För oss cruisers innebär det redan i dag en mycket tryggare och trevligare ankring, än på de öar där boatboys slåss om båtarna.

Craig tog oss upp för Indian River

Hans hund var glad att få följa med

Häxans hus i Pirates of the Caribien

Nu stannade vi bara en natt men vi han med en tur till floden Indian River, där Pirates of Caribien spelades in, och fick dessutom en guidad tur av killen som körde oss till floden. Först hämtade vi upp hans son på skolan. Killen var minst sagt besviken över att tvingas med på vår tur men efter en stund förvandlades han till en både kunnig och charmig tourguide på 11 år. Självklart fick han också en slant för sin insats.
Väl tillbaka i hamnen ringde taxikillen till vår boatboy, SeaCat, som kom och hämtade oss med sin båt för transport till Ultimo. Han berättade också att dem nu har en kille, Michael, som vaktar alla båtar på nätterna genom att patrullera ankringsplatsen med sin båt – ett verkligt bra initiativ som en del andra öar borde anamma. Vi kommer tillbaka i mars för att utforska mer av ön…

Tidigt nästa morgon släppte vi ankringsbojen och seglade vidare till Isle de Saints. En liten ögrupp straxt söder om Guadaloupe. Även den här seglingen blev toppen med lagom vind runt 10-12 m/s och lite sjö. Väl framme så lyckades vi knipa den näst sista ankringsbojen. Det är inte tillåtet att ankra nära stan utan här ligger alla på stadens bojar. Vi tog jollen in till den fina jollebryggan som reserverats för gästande båtar och fann en verkligt charmig liten stad.

Isle de Saints

Vi klarerade in, handlade lite bröd, potatis och andra småsaker som började ta slut och körde ut det till båten innan vi åkte tillbaka för en middag på ”stan”. Maten var god och servitrisen en verkligt kul donna som löste språkproblemen med ett fantastiskt kroppsspråk!

God middag på Isle de Saints

Efter maten när vi gick en promenad kunde vi konstatera att när sista färjan lämnat hamnen sänkte sig verkligen lugnet över ön och det är bara cruisers och lokalbefolkning kvar. Tyvärr blev natten rejält rullig då dyning letade sig in från Atlanten och fiskebåtarna drog upp rejäla svall när dem gick till havs vid 04.30. Alltså blev även denna morgon tidig för oss.

I skrivandets stund är vi i Deshaies, en bukt på Guadaloupes nordvästra udde.

Fin ankring norra Guadaloupe

Det rullar en del från dyning men är helt ok. När vi höll på att ankra kom en stor havssköldpadda och kollade in oss. När vi fick upp kameran så dök den! Det är andra gången vi missar att få till ett bra foto på sköldpaddor…

I morgon ska vi dra upp ankaret redan vid 05.00 och segla till St kitts dit vi hoppas komma innan det blir mörkt.

God natt – imorgon blir det tidig segling

Tidig morgon på väg mot St Kitt

Vi smyger förbi den aktiva vulkanen Montserrat -Inget askmoln idag

Målet är att ta oss till St Martin till början på nästa vecka, sedan ska vi sakta segla söderut igen och upptäcka öarna på tillbakavägen. Den 22 mars är det dags att välkomna Marianne och Roger som landar på Guadaloupe för att segla med oss i två veckor – Det ser vi verkligen fram emot.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *