Besök hemifrån

Vi seglade tillbaka till Rodney Bay på St Lucia för att ta emot vårt första besök hemifrån.

På väg att runda Pigeon Island

På eftermiddagen den 29 januari landade  äntligen Hasse & Astrid och tog en taxi till Rodney Bay Marina. Det blev startskottet för två mysiga veckor tillsammans. Trots bristande (läs ingen) seglingserfarenhet så anpassade både Hasse och Astrid snabbt till livet som seglare.

Astrid & Hasse

Den 30 januari fyllde Hasse 75 år (kan man absolut inte tro) och Conny och jag hade bokat födelsedagsmiddag på fashionabla The Landings i Rodney Bay.

Pampiga entrén på the Landings

Utsikt från restaurangen

Det blev succé, maten var god, personalen charmig och The Landings var mycket vackert på kvällen.

Födelsedagsmiddag på The Landings

På tisdagen lämnade vi marinan och la oss i bukten utanför, solade och badade och tog det lugnt innan vi på onsdag morgon satte kurs mot Le Marin på Martinique.

Marina le Marin – Martinique

Det blev tyvärr kryssbog med en hel del stampande i sjön och Hasse blev lite blek om nosen innan vi var framme. I Le Marin plockade vi upp vår genaker som varit på reparation hos Incedence. Även här låg vi på ankare i bukten och våra gäster vande sig snabbt med att klättra upp och ner i jollen så fort vi skulle göra något.

På torsdagen drog vi upp ankaret direkt efter frukost och styrde rakt västerut, seglade förbi Dimond rock i strålande sol och akterlig vind, innan vi följde kusten norrut till grand Ansé de Arlet.

Dimond rock

Det var en charmig vik men här låg massor av båtar och bl a träffade vi S/Y Kerpa med Paul och Kerstin. När vi droppade ankaret började en båt gapa och skrika och vifta med armarna. Det var en nervös fransman som ansåg att vi kom för nära. Vi tog in lite på kättingen men låg kvar, då det inte fanns många alternativa ankringsplatser i viken, vilket föranledde att han sprang upp och ner halva kvällen på däck, ruskade på huvudet och viftade med armarna. Ibland kan en sådan reaktion utlösa att man verkligen inte får någon lust att flytta. Vi har också ankrat så mycket nu och på så många ställen med mycket båtar, att vi känner oss trygga med avstånden.

Trots det så sov jag lite illa den natten. Jag tittade ut genom våra akterfönster säkert en gång i timmen för att se att vi inte riskerade att komma för nära och Conny konstaterade trött att han trodde att jag förvandlats till ett gökur under natten eftersom jag stack ut huvudet genom fönstret så ofta….Kul kille min man. I Grand Anse låg vi kvar i ytterligare ett dygn och fick gott om plats då många båtar valde att segla norrut i den fördelaktiga vinden. Vi solade och badade och bara myste ombord. Vi imponerades av hur snabbt våra gästande landkrabbor anpassade sig till livet ombord.

Hasse solar lite under segling mot St Pierre

Astrid var superpigg och mådde bra av allt klättrande, den ljuva värmen och lugnet ombord. Hasse är på något sätt alltid superpigg och att man vid 75 kan klättra upp och ner för lejdare på kajer, i och ur jollen och hoppa i och bada från båten får man säga är fantastiskt. Conny och jag, kan bara hoppas att vi själva är lika pigga om 20 år!

Efter två dygn i Grand Anse seglade vi ytterligare några timmar norrut till St Pierre. Vi ankrade och första kvällen grillade vi ombord.

Vi grillar lax

Nästa morgon efter frukost och morgondopp gav vi oss av i jollen in till byn för att hämta upp vår hyrbil vi beställt. Efter en hel del missförstånd (dem pratar nästan bara franska) så levererades bilen till oss från flygplatsen. Vi bilade sedan upp mot vulkanen Montagne Pelee, vilken helt ödelade St Pierre 1902. I ett jättelikt utbrott begravdes staden i lava och aska. 30 000 personer dog, alla hus och stora plantager ödelades och inte ens skeppen i bukten han sätta sig i säkerhet utan sjönk.

Utbrottet fullkomligt krossade ”Karibiens Paris”

I dag är bukten full av bojar och markeringar så man inte ska fastna med ankaret i vraken som ligger kvar. På väg upp för berget svängde vi in mot Depaz och snart öppnade sig en fantastisk vy framför oss när vi svängde in på det äldsta romdestilleriet. Hasse & Astrid bjöd på lunch med den vackraste utsikt vi sett på länge.

Depaz Rhum Destillery

Underbar utsikt på Depaz

Efter lunch bilade vi vidare till toppen av vulkanen och sedan ner genom regnskogen till Fort de France (huvudstaden på Martinique). Det var så vackert i regnskogen, så frodigt och grönt och vi följde den charmigt slingrande lilla vägen. Conny la ur växeln och vi rullade i en timme hela vägen från toppen av berget ner till Fort de France.

Dagen efter körde vi till le Marin för att hämta upp ett paket som vi beställt från Nya Zeeland och som varit på drift kors och tvärs i världen innan det äntligen nådde oss. på vägen tillbaka stannade vi och storbunkrade så vi ska klara oss ett tag. Så kom dagen då det var dags att sätta kurs tillbaka mot St Lucia. Den bästa dagen skulle vara tisdag enligt predict wind. Vi seglade direkt efter frukost och kom iväg 07,45. Jag visste att det vi skulle kunna få lite tufft i kanalen mellan Martinique och St Lucia eftersom sjön förmodades vara lite högre. Så blev det också. Conny och jag fick en fin segling men den gick ganska hårt åt gästerna som trots piller blev däckade några timmar. Ultimo uppförde sig i vanlig ordning exemplariskt och efter 6,5 timmar kunde vi glida in i lugna Marigot Bay.

Färjan till restaurang Dolittles

Hasse & Astrid återhämtade sig snabbt och på kvällen kunde vi äta på Dolittles. Vi tog den lilla färjan eftersom vi beställt att ligga vid bryggan med båten de sista dagarna innan dem måste åka hem. Sista dagen tillbringade vi vid poolen på Capella´s 5 stjärniga hotell. Det är ett helt underbart ställe som man får tillgång till när man väljer att ligga i deras marina.

Conny & Astrid testar poolbaren

Vi njuter på Capella Resort

Astrid fyller år den 9 februari så dagen innan hade Conny och jag tagit jollen till Rainforrest Hideaway medan Hasse & Astrid vilade ombord. Vi bokade bord och berättade att Astrid fyllde år. På kvällen tog vi en liten färjebåt dit och redan vid ankomsten lös ”Congratulation Astrid” emot oss på skylten vid entrén. Vi fick ett bord alldeles vid vattnet, och åt och drack gott för att fira henne. Efter maten smög en man med trumpet upp bakom Astrid tillsammans med personalen och en chokladmousse tårta med ljus i och när dem spelade ”happy birthday to you” kunde man ana en liten tår i ögonvrån på Astrid. Vi var jätteglada att vi fått möjlighet att fira bådas födelsedagar under deras tid i Karibien.

Charmiga Rainforrest Hideaway

I går kom så dagen då det var dags för dem att resa tillbaka hem till Spanien och det ekade lite tomt ombord på Ultimo efter att vi vinkat av dem. Nu ska vi fixa lite med båten, invänta rätt vindar och sedan segla norrut mot St Martin…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *