Vardag ombord

Nu har vi snart varit i Karibien i två månader. I början kändes allt ganska främmande om man ska vara ärlig men efterhand har vi anpassat oss och det börjar kännas hemtamt.Det skiljer mycket mellan öarna, vart man kan röra sig fritt och vart man bör avstå. Det mesta är dyrt och inte sällan så överstiger priset kvaliteten. Men allt det är lätt att glömma bort när det är så fantastiskt vackert, vinden varm och havet så ljuvligt svalkande.

Admiralty Bay, Bequia

Vår största utmaning har varit att hitta ett vardagsliv. Sista tiden i Las Palmas var det mycket festligheter och efter ankomsten till Karibien så fortsatte dessa. Vi har träffat så många härliga människor och det blir naturligt att gå ut och äta middag med allt vad därtill hör. Men efter ett par månader börjar man känna ett sug efter ett vardagsliv, även här i paradiset.

Snart middag ombord utanför St Anne, Martinique

Vi har upptäckt att det är lättare att hitta vardagen när man ligger på ankare. Ibland tar vi dingen till småstäderna och handlar men försöker laga maten mer och mer ombord. Det känns skönt och när man väljer att äta ute känns det också festligare.

Mysigt strandhak i St Anne

Bluesbar på stranden som spelar superskön musik. Vi tänker att här skulle Roger Ljunggren älska att sitta med en GT och bara njuta…

 

Numa & Ultimo äter gott på Ti Toque, Le Marin

Just nu ligger vi utanför St Anne på Martinique, tillsammans med säkert ett 50-tal båtar. I dag har vi faktiskt latat oss hela dagen. Det var en ganska blåsig natt och kraftiga regn natten till i dag vilket väckte oss vid ett par tillfällen under natten, så vi var lite trötta i dag. När jag vaknade gick jag rätt från sängen och hoppade i vattnet som håller ca 28 gr och är absolut kristallklart, innan jag började laga frukost. Sen har vi badat, läst, badat, vilat, avnjutit en iskall flaska rosé, läst lite till och ätit Taco till middag. Vi har bara njutit.

Favoritfotöljen

Nu är självklart inte alla dagar sådana, vi har dagar när något gått sönder och måste fixas. T ex så har vi vår genaker hos segelmakaren. Den behöver fixas till efter överseglingen. Vi har ett eller flera membran till watermakern som vi behöver byta och vi har precis köpt en ny hydrofor till vattenpumpen mm mm.

Ultimo behöver mycket kärlek – här är det dags för oljebyte

Listan på saker som hela tiden behöver fixas är ganska lång, trots att Ultimo är i gott skick. Allt tenderar också att ta mycket längre tid här. Martinique är ändå ett bra ställe att få saker fixade på. Det tillhör Europa och det går snabbt och lätt att frakta hit saker som man beställer. Det officiella språket är franska och det engelska kunskaperna på ön är självklart begränsade, på samma sätt som vår franska är mer än begränsad – alltså är det läge för förvecklingar.

Sandvita påväg mot nya äventyr i World ARC

Vi vill säga att vi haft mycket glädje av vårt deltagande i ARC. Dels lärde vi oss hur man förbereder en lång havssegling dels lärde vi också känna många båtar från många olika länder. Nu stöter vi på varandra här och där. Det ger en naturlig samvaro när/om man har lust. Våra två kompisbåtar Bushpoint och Yasmine har vi precis skiljts ifrån. Bushpoint kom förbi oss i går ute på ankringen och sa hej då, innan de styrde kosan söderut och Yasmine lämnade i förrgår för att gå till Rodney Bay. Sedan kommer de vända norrut igen. Vi stöter säkert på varandra igen, Karibien är inte så stort som man tror.

Många har haft både ett, två och till och med tre besök sedan dem kom över Atlanten. Det har inte vi. För oss har det inneburit att vi hunnit landa lite. Resan över Atlanten var inte bara en fysisk resa, det var även en inre resa.

Den inre resan har de flesta upplevt som  man pratar med. Ensamma nattpass i kolmörker med vinden tjutande i riggen eller stjärnklara nätter när man ligger i sittbrunnen och tittar upp i universums oändlighet medan båten rytmiskt vaggar fram – så underbart vackert.

På väg mot natten…

Tystnaden, förutom vinden och vågorna, ger utrymme för många tankar. Ute på havet hörs din inre röst. Jag älskar de stunderna. Jag har inget behov av att fylla tystnaden med musik eller annan distraktion. Jag kan verkligen förlora mig i tid och rum dessa nätter.

Natt på Atlanten

Nu ska vi äntligen få besök! Hasse & Astrid kommer till St Lucia den 29 jan för att fira Hasses 75-årsdag. Ska bli så mysigt att få rå om dem under några veckor. Vi hoppas att fler nära och kära ska vilja komma och hälsa på, det här året som vi nu är i Karibien. 2018 sätter vi kurs mot Panama och då är det lite längre att flyga för att möta upp oss…

Välkomna!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *