Snart är vi i La Rochelle

Nu är det bara drygt 63 NM kvar. Känns jätteskönt att vi kommit i tid till vår avtalade service. Ett tag i engelska kanalen så tvivlade vi på att vi skulle hinna fram, men så fort vi rundat Frankrikes nordvästra hörn så blev allt mycket bättre. Solen kom fram, vinden kom från rätt håll och livet blev så mycket behagligare.2016-07-07 10.39.19

Vi lämnade Cherbourg två gånger!

Första gången hade vi siktet inställt på Guernsey. Vi hade kollat med  hamnkontoret när det skulle vara lämpligast att gå och en timme före högvatten gav vi oss av. Vi visste att det var gott om sk. races runt Alberney men hade ingen erfarenhet av vad det kunde innebära. Det har vi nu! Det visade sig att tidsangivelsen för den perfekta avgången var ca 2,5 timme fel! Det innebar att vi dels hade ungefär 2 meter sjö med oss men att vi också kom att möta en motström på 7 knop före Alberney. Vinden mötte strömmen och vi hade lyckats pricka värsta tänkbara tid att passera området. Det blev en nyttig men mycket obehaglig upplevelse! Sjön ökade markant och inom loppet av 5 minuter mötte vi en första brytande våg på 4-5 meter. Den reste sig som en vägg framför fören på Ultimo som precis var på väg ner i en djup vågdal. Vilken otrolig smäll det blev. Vågen bröt helt över oss och när jag tittade ut genom sidofönstret i sittbrunnen var vi helt inne i vågen! Det var vatten överallt. Otroligt nog höll vårt kapell men vatten hade även sprutat in i salongen. När jag tittade akterut såg jag att jollen hängde helt snett i dävertarna. Det visade sig att ett schackel hade gått av vid smällen och nu hängde jollen så illa att vi snabbt måste göra något.Jollen slogs ur däverten

Conny lyckades vända Ultimo i denna grova, branta sjön och vi tackade vår skapare för att vi har en så stark motor som snabbt orkade vända upp båten. Medan jag försökte torka upp det vatten som stänkt in i salongen var Conny tvungen att handstyra Ultimo som surfade våldsamt i den grova sjön. Vi gick tillbaka hela vägen till Cherbourg för att kunna laga upphängningen till jollen och utvärdera vad som hade gått så fel. Vi tröstade oss med Sushi till middag.

God middag på Japan Sekura

God middag på Japan Sekura

Vi blev helt klart skakade av upplevelsen och när vi satt och åt lunch och försökte förstå vad som gått så fel knackade det i skrovet. Vi gick upp och möttes av en glad amerikanska och hennes kompis. Dem hade en stor segelbåt på 60 fot som låg på samma brygga som oss och nu hade dem sett att vi gått på morgonen men kommit tillbaka. Vi berättade om vår upplevelse och hon utbröt glatt ”I know- I hate that!!!” Det visade sig att dem hade varit med om samma sak året innan. Låt mig säga att hon kom precis vid rätt tidpunkt, vi blev lite bättre till mods och kunde skratta åt det som hänt.

Så vad lärde vi oss? Större respekt för races, och vi är nu mycket bättre på att själva beräkna tidvatten och dess effekter. Alltså en bra och nyttig läxa inför framtiden.

När vi lämnade Cherbourg för andra gången, bestämde vi oss för att segla en längre sträcka, komma förbi nordvästra udden och ta oss ur engelska kanalen. Vi satte kurs mot en lite stad på Bretagnes atlantkust som heter Camaret-Sur-Mer, 204 NM från Cherbourg. Vi fick en ganska jobbig natt med mycket vågor, inte mer än 3 meter men i kombination med tidvatten blir det en otroligt orolig sjö. Varken jag eller Conny mådde speciellt bra de sista timmarna innan solen äntligen klättrade över horisonten. Så fort vi rundat udden kom vågorna från aktern och vi kunde surfa in mot Camaret-Sur-Mer, vilken otroligt härlig känsla efter de jobbiga timmarna före gryningen.

Camaret visade sig vara en charmig liten stad och vi packade upp cyklarna och trampade iväg på upptäcktsfärd.2016-07-05 14.02.20IMG_2662 Intill marinan finns den berömda båtkyrkogården.2016-07-05 14.17.08 De stora fiskebåtsvraken ligger på rad och väntar på att tidens tand ska bryta ner dem. Vraken är förmodligen det mest fotograferade turistmålet i trakten. Efter att ha cyklat runt och bekantat oss med omgivningarna stannade vi på en liten restaurang i hamnen för att äta middag.

Vi började småprata med paret vid bordet intill, Reiner och Anja från tyska Dortmund som var på semester och hade hyrt ett hus i Morgat. Vi hade riktigt trevligt och skrattade mycket under middagen. Dem skulle på en konsert i kyrkan men skulle därefter ta en tur till marinan för att titta på Ultimo. När vi var klara med middagen kom dem strosande ner för gatan, dem hade missat tiden och inte kommit in så nu hängde dem med till båten. Vi fick några trevliga timmar tillsammans med lite vin och delade våra livshistorier innan dem vid 01.00 begav sig hemåt tillbaka till Morgat.

Det är nu flera veckor sedan vi hissade ARC flaggan.ARCFlaggan är en otroligt social signal. Nästan varje dag knackar det på i båten och folk kommer för att berätta om sin resa eller sina drömmar om att korsa Atlanten – Fascinerande!

I Camaret träffade vi just pga av detta ett annat mycket trevligt par från Amerika som seglat över till Europa för två år sedan och nu också var på väg mot La Rochelle. Dem hade en fantastiskt fin båt Northern Star. Det vore så roligt att återse dem i LR. Dem seglar långsammare än vad vi gör, som har en tid att passa. Det är så otroligt mysigt med alla dessa möten med människor från olika länder och som alla drivs av sin längtan att resa och att segla.

När vi väl lämnat Camaret så var tanken att segla direkt mot La Rochelle. Vi kollade vädret och antal dagar och såg att det fanns ju ingen anledning för oss att stressa så vi beslutade i sista stund att försöka segla hela dagarna men att ankra på nätterna.  Men först skulle vi passera det ökända Ras de Sein. Vi beräknade tiden och följde nervöst andra båtar som verkade vara på väg åt samma håll. Till slut passerade vi utan problem och sparde en halv dags omväg.

Raz de Sein - en av världens mest fruktade platser

Raz de Sein – en av världens mest fruktade platser

Vilken dag det blev, vi solade och nu kom den första riktiga värmen på eftermiddagen. Tjocka tröjor åkte av och vi njöt för fullt. Plötsligt fick jag se något märkligt ett par hundra meter från Ultimo. Det var fåglar som från hög höjd störtade fritt som projektiler mot vattenytan, dök och försvann. I nästa stund såg vi dem – delfinerna. Jag tror vi upptäckte varandra samtidigt för helt plötsligt såg vi massor av fenor som kom emot oss. Vilken lycka och som vi har längtat efter dem. På morgonen hade vi satt kurs mot Belle-Ile. En fantastiskt vacker ö (namnet betyder just vacker ö): Hög kust med böljande gröna ängar och vackra hus. Jag ringde upp marinan och frågade om man kunde ankra utanför. Den kvinnliga hamnkaptenen pratade bra engelska och sa att vi var välkomna att använda någon av de bojar som fanns utanför hamninloppet. Vi skulle lägga oss innanför ”den vackra båten och det gamla gröna fyrtornet”.2016-07-06 22.15.51

Vi kom fram precis innan solen försvann i havet och lyckades förtöja vid en av bojarna. Vi förstod vad hon menat med den vackra båten för det var en vacker fullriggare som ankrat över natten.2016-07-06 22.15.34

På morgonen gick vi in och tankade så fort tidvattnet gjort det möjligt. När jag höll på att trassla med pumpen kom det en äldre lokal fiskare och började prata. Han frågade om vi verkligen kom från Stockholm? Jo då försäkrade jag på stapplande skolfranska, det gör vi. Ahhh sa han min moster är från Sverige och hennes barn bor i Stockholm. Stannar ni i kväll så kan vi kanske äta tillsammans?

Jag tittade förundrat på honom, menade han allvar? Jodå helt klart menade han vad han sa.

Jag förklarade dock att vi måste gå redan efter att vi tankat, medan jag trasslade med pumpen som inte ville fungera. ”Vänta sa han” och kilade iväg över kajen bort till hamnkontoret. Snart var han tillbaka med hamnkaptenen redo att lösa mitt problem med tankpumpen. Jag var helt imponerad och mållös, vilken otrolig vänlighet. Mannen vinkade adjö och försvann med sitt fiskespö bak på cykeln. Jag kommer aldrig att glömma honom.

Vi motorseglade sedan hela dagsetappen på 50 NM till Ile d’Yeu eftersom det var total bleke. 2016-07-07 10.39.31Då man är beroende av högvatten för att komma in i hamn så måste man ta sig till de olika färdmålen vid rätt tid och kan tyvärr inte ”ta dan helt som den kommer”

Vi njöt dock för fullt. Solen gassade från en molnfri himmel och jag ägnade hela dagen på solmadrassen medan Conny övade på konstknopar.2016-07-07 16.27.03 HDR

På eftermiddagen hade jag ringt till hamnkaptenen i Ile d’Yeu, även här en kvinna och frågat om plats. Det gick inte att reservera men dem lovade att lösa det när vi kom. Så när vi vid 18.30 närmade oss hamninloppet kom det en ung tjej i en ribbåt och lotsade oss in till en perfekt plats på änden av en brygga. Vi bestämde att vi skulle ligga kvar ett dygn, ta det lite lugnt och gå ut och äta på kvällen.

Vi cyklade upp till hamnpromenaden som kantades av krogar och små hotell. Frankrike skulle möta Tyskland (tror jag) i fotboll och varenda kotte gammal som ung hade målat kinderna i frankrikes färger. Det var knökfullt överallt, så vi strosade upp i de trånga gränderna och hittade en liten restaurang som såg trevlig ut. Conny tvekade eftersom det var så lite gäster men jag trodde att det berodde på fotbollen. Vi gick in – vilken tur!

Det var en familjeägd restaurang, pappa var kock och sonen som hade studerat på internationell restaurang- & hotellskola var hovmästare. Han förklarade de olika rätterna på engelska och vi beslöt att låta honom välja vin. Ahhh vilken middag. Så supergott, annorlunda och raffinerat.
2016-07-07 20.43.31 En verklig matupplevelse som vi varm rekommenderar om ni råkar ha vägarna förbi. Restaurangen namn – Le 09

Efter den goda middagen gick vi ner och han precis uppleva när Frankrike segrade. Underbart, alla människor sjöng Franska nationalsången, hurrade, skålade och firade. Vilken glädje och inte ett pip om att det skulle vara rasistiskt! Vi förvandlades snabbt till fransoser och kände  glädje över att få vara en del av upplevelsen. Det som slår en är att alla är ute, gamla, unga, barnfamiljer. Ungarna leker på kajen (ingen flytväst och inga hysteriska vuxna) Inte en polis i sikte och inte ett tjafs någonstans bara ren skär imagesglädje och stolthet över att vara Fransmän

I dag är vi som sagt på väg över spegelblanka vatten och jag skriver bloggen medan det är Connys tur att vila lite.

2016-07-09 10.38.12-3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mitt under skrivandet hörs ett kraftig plask intill båten och vi har fått finbesök igen. Jag älskar Delfiner!

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *