Spänning i luften

När vinden äntligen började peka hyfsat i rätt riktning och den mojnat lite tyckte vi det var dags att ta ett längre kliv på sjökortet. Vi bestämde oss för att sikta på Cherbourg ca 215 sjömil väster ut. I väderrapporten såg allt bra ut men det fanns en notering om att eventuell åska kunde förekomma över land. Vi pratade med port controll i Scheveningen och dem tyckte att vi kunde gå eftersom åskan främst skulle beröra de inre delarna av landet.

Så vi lämnade Scheveningen 07.00  och satte kurs mot Calais för att sen gå vidare mot Cherbourg. Det var tyvärr i stort sätt stiltje så vi fick stötta med motorn för att överhuvudtaget komma framåt. Men vi fick en underbar dag, varmt och skönt och lite trafik.

Vid 21.30 började det blixtra långt bort utöver engelska kanalen. Vid 22.00 var hela horisonten kolsvart och framför låg ett tjockt vitt moln och rullade – ja precis rullade mot oss över himlen. Conny han precis reva in alla segel när en sk squall träffade oss med full styrka. Plötsligt blåste det 25 m/s och regnet vräkte ner med närmast tropisk kraft. Sen började det åska. Det blixtrade, ljungade och smällde runt oss i över 1,5 timme.

Behöver jag säga att man känner sig liten. Man stirrar ut  i det kolsvarta mörkret och det finns inte en båt i sikte dvs vi är den högsta punkten. Det känns som om blixtarna viner runt masten. Den här natten skulle bli lång. Vi seglade rätt igenom ovädret som senare skulle få en klass två varning på sig när det nådde Sverige. Väl ute på andra sidan beslutade vi att inte gå ut över bukten utan i stället följa kusten och satte kurs på Dieppe.

Under morgontimmarna vid 03.00-04.00 var det dags för oväder nummer två. Nu var vi dock förberedda och jag som hade vakten vid tillfället revade och sen bar det av i 10 knop genom åskovädret. När första ovädret träffade oss la vi in reservdatorn och vår reserv VHF i ugnen och vi plottade vår kurs på översiktskortet mellan en gång i timmen till så ofta som var 30 minut när det var som intensivast. Om vi hade träffats så fanns det en god chans att vi skulle kunna hantera situationen och ta oss i land på tryggt sätt.

Till slut kände jag att läget var så allvarligt att jag stängde av radarn och gick ner i Ultimo och stängde in mig under 30 minuter. Skulle vi få en träff i mesanen så skulle det förmodligen blåsa ut allt som fanns i sittbrunnen så där ville jag inte befinna mig. Till Leif och Marta kan jag bara säga tack för sjömansarmbandet!

 

 

När solen bröt horisonten den här morgonen så kände vi stor tacksamhet över att det gått så väl. Vi surfade in i Dieppes hamn och fick ett jättefint mottagande. Hamnkapten stod på bryggan, hjälpte oss att hitta en bra plats och att lägga till.

Vi visste inte mycket om Dieppe innan vi kom hit, men det är en fantastisk liten stad med många vänliga och hjälpsamma invånare. Dieppe är kanske mest känt för den fruktansvärda tragedi som inträffade här 1942 när drygt 4500 soldater från England och Canada fick sätta livet till i ett illa förberett försök att inta staden från Tyskarna.

 

Jag ska inte bli politisk men personligen känner jag att vi har en plikt gentemot alla dessa unga män att behålla freden i Europa och att se till att EU fortsätter verka för fred.

Alla människor borde göra en resa till Normandie, speciellt ungdomar/skolor för väl på plats går det inte att blunda för det enorma pris som dessa unga människor betalade för att vi ska vara där vi är i dag.

 

 

 

 

Midsommarafton firade vi traditionsriktigt med sill och nubbe i sittbrunnen och i strålande sol . På kvällen cyklade vi in i stan och hittade en bar med livemusik på ett torg. Självklart gick tankarna till familj och vänner hemma denna kväll.

 

 

 

 

 

Till min stora glädje var Mojito dagens drink och alla som drack en Mojito fick en stråhatt.

 

 

 

 

 

 

 

Middag intogs på en liten krog i hamnen innan vi cyklade ut till havspromenaden och såg solen gå ner i havet.

 

 

 

 

 

 

Jag måste bara visa vilket otroligt tidvatten vi har, +/- 9 meter.

Vi hade ända sedan Sverige haft problem med pumpen till ankarspolningen. Nu monterade Conny isär den och såg att han behövde byta packbox.

Hamnkaptenen var mycket hjälpsam och tipsade om en bra marinverkstad, QC Marin, ca 5-6 km från stan. Så vi hoppade upp på cyklarna och trampade iväg. Väl på plats fick vi en utmärkt hjälp och efter gemensam ansträngning så fungerade pumpen igen ca 1 timme senare.

Cyklarna och därtill hörande kärra är den bästa investering vi gjort.

Först och främst kan vi bunkra enkelt men också den frihet cyklarna gett oss. Vi cyklar många kilometer ofta mil per dag och ser mycket mer av de platser vi besöker än om vi inte haft cyklarna.

Nu ligger vi i Fécamp, tvättar och fixar och förbereder överfarten till Cherbourg drygt 78 distanser bort. Vi brottas med ganska starka västerliga vindar så det blir lite stampigt, men så snart vi passerat Brest borde vindarna vara till vår fördel.

Kvaliteten/stabiliteten på internet varierar betydligt från hamn till hamn och därför kan det gå en tid innan vi kan publicera ett nytt inlägg. Vi försöker dock uppdatera med korta inlägg på Facebook.